Syföreningen och när gatlyset kom till byn

Den tionde februari 1960 samlades åtta damer hos Ragnvi Ericsson för att bilda en syförening. Det var, förutom Ragnvi, Ingegerd Nilsson, Gunhild Johansson, Mirjam Oscarsson, Irene Eriksson, Dagny Eriksson, Berta Johansson och Ruth Östeby. Vi kom överens om att träffas varannan onsdag samt att varje gång spara en krona per medlem i en sparbössa.
Vi hade i förväg inhandlat diverse handarbeten som nu delades ut för att tillverkas och säljas vid senare tillfälle. För att betala dessa och för att få ett startkapital beslutades att vi skulle sälja ut två lotterier med kaffe som vinst på det ena och en tårta på det andra.

Efter åtta träffar var det dags för sommaruppehåll och vi hade då 139,50 kronor i sparbössan.

När hösten kom tog vi nya tag.

Den 16:e april 1961 var det dags för en fest i bygdegården. Vi hade komminister Lind från Åmsele som hjälp med auktion på våra handarbeten, det var även kaffeservering och två lotterier. Allt detta inbringade 797,95 kronor.
Vi skaffade nu en bankbok som Ragnvi skulle ansvara för.

Vi fortsatte våra symöten, fast mer sporadiskt 1962 och 1963. Under den tiden hann vi ha ett par fester som gav lite pengar. Istället för att betala någon hyra för bygdegården så köpte vi gardinstänger, rullgardiner, kokplatta samt diverse köksutrustning till stället.
Vi gav även 85 kronor till en hjälporganisation, Röda Fjädern.

När vi hade vårt sista symöte den sjätte mars 1963 så hade vi drygt 2000 kronor på vår bankbok. Allt var vilande till i början av 1970-talet när tankarna på att skaffa gatlyse genom byn väcktes. Då var vi alla överens om att dit skulle pengarna gå.

I maj 1971 sändes en skrivelse till skogsbolagen Svenska Cellulosa AB, Mo och Domsjö AB samt Domänverket med en önskan om bidrag till gatlyse. Mo och Domsjö beviljade 500 kronor i form av virke som fick säljas. De andra två bolagen fick vi avslag från. Beräknad kostnad för 22 stycken ljustpunkter var 23440 kronor.

Hans Göran Johansson från Kryckeltjärn, Vindeln, fick uppdraget att gräva för jordkabeln. Det tog 16 timmar och kostade 703,30 kronor. Elbyrån R. Hallstig, Åmsele, hade genom anbud fått leverans och installation av armatur för 14500 kronor.

Tack vare många timmars ideellt jobb av de flesta män i byn samt ett par tonårspojkar, Håkan Nilsson och Anders Eriksson, som målade stolparna kunde vi hålla kostnaderna nere och allt slutade på 15500,10 kronor.
Kommunen hade beviljat bidrag med halva av den beräknade summan vilket blev 11720 kronor. Mo och Domsjös virke som såldes inbringade 588,25 kronor och syföreningskassan hade med ränta stigit till 2942,10 kronor.

Slutet blev att varje hushåll här i byn (tio stycken) fick betala 25 kronor för att få lampor och ljus runt hela byn på senhösten 1971.