Ekorrsele skola stängdes våren 1949. Huset var kommunens egendom
till år 1960 när det överläts till byborna i Ekorrsele.
En bonde ansåg på ett möte med kommungubbarna att bara skatteägarna,
d.v.s. bönderna skulle ha del i huset, men fick till svar att alla som
bodde i Ekorrsele och dess närhet hade del i det. En förening var
därför tvunget bildas och den blev då kallad Ekorrsele Bygdegårdsförening,
och gamla skolhuset blev bygdegård. Ordförande blev Gustav Nilsson
och kassör Paul Eriksson..
Under åren 1960-1972 hände ej mycket. Utgifter och inkomster antecknades
noga av kassören. Inkomsterna var hyra från Östebys, ett norskt
par som bodde på övre våningen i bygdegården, flottare
och en del möten. Utgifterna var brandförsäkring, sotning, elräkning
och fastighetsskatt. Allt var antecknat på ett par A4-ark.
Taket på huset var väldigt dåligt så 1964 beslöts
att lägga plåttak. Eftersom det inte fanns pengar till det så
bestämdes det att alla hushåll skulle satsa 100:- och med ideellt
arbete så kom taket på plats. Överskottet av pengarna blev
232.11:- .
Våren 1972 beslöt Gustav och Paul att avgå och de kallade till
möte den 11/6 1972. Jag och Irene Eriksson hade ett par år tidigare
blivit änkor och vi bestämde oss för att gå på mötet.
Det hade aldrig förekommit att fruntimmer besökt byastämmor.
Vår entré var nog lite av en sensation, men alla var glada och
vänliga. När mötet var slut var Georg Byström ordförande,
Irene vice ordförande och jag kassör och fick då mottaga 864.11
kronor som då fanns i kassan.
Nu följde en jobbig men rolig tid. Bygdegården var i stort behov
av reparation och pengar behövdes. Den 16:e september 1972 hade vi vår
första surströmmingsfest. Valentin Karlsson från Strycksele
spelade till dansen. Mycket folk kom och inkomsten blev 704.75:- .
Vid årsmötet 1973 besölts att ta en medlemsavgift av 5:- och
vi kunde räkna in 66 medlemmar. Vi bildade även en festkommitté
som bestod av Georg, Henny Lövgren, mig, Eivor Rönnholm och Irene.
Vi skulle ha ansvar för festerna.Vi anordnade danser med jämna mellanrum.
Det kom folk från Lycksele och Vindeln. Vi hade alltid fullt hus och alla
hade roligt. Vi hade ven ett par sommarfester med auktion av skänkta varor
och hjälp av präst.
Byström var en duktig ledare som styrde med järnhand. Trots att vi
jobbade skulle alla betala inträde till festerna och eventuella matrester
fick vi köpa, ingen fick någonting gratis. Vi tyckte nog många
gånger han var gnidig och snål, men trots bråk s hjälptes
alla åt när det behövdes och Byström var väldigt noga
med att hela byn skulle deltaga.
Sommaren 1974 gjordes första reparationen. Kaminen som stått i salen
flyttades till avklädningsrummet, elvärme och nya ledningar installerades.
Köket gjordes i ordning. Den gamla vedpannan togs bort och ersattes av
en vedspis som vi fick från Karl Persson, Övre Ekorrsele. Diskbänk
och skåp fick vi från Ekorrselebor och när det var målat
så såg det riktigt bra ut och vi kände oss nöjda med vårt
kök.
Elinstallationen gjordes av Hallstigs Elbyrå från Åmsele och
kostade 1699:-. Målning och resten av jobbet gjordes av byborna ideellt.
Den 28/11 1974 fick vi ett bordtennisbord av Turist- och fritidsnämnden
i Vindeln.
Under åren som följde fortsatte vi med fester och danser och många
kurser i sömnad, vävning och näverslöjd hlls och så
småningom kunde vi göra en större reparation. Golven togs opp,
vattenledning drogs in, toalett och dusch installerades och huset målades
utvändigt.
Vi fick IKSmedel, d.v.s. 40 % till en del reparationer. Resten betalade föreningen.
Vi fick även lite virke från ett skogsbolag som såldes och
gav oss pengar i kassan. Ruben Nilsson från Stenträsk som jobbade
åt kommunen som träarbetare fick förtroendet att sköta
allt träarbete.
I början av 1980talet flyttade en del nya människor in till byn. De
tog över kommandot, nu var det nya tider, allt vad vi jobbat med var skrattretande.
Nu skulle det bli ordning och reda och de som inte accepterade det var inte
önskvrda enligt nya ordföranden. Det blev en del tidningsskriverier
som gjorde att Ekorrsele fick dåligt rykte. Det ordnades ett par danser,
men folket uteblev eftersom stämningen var i botten.
För att behålla makten skrevs nya stadgar där styrelsen minskades
ner till ordförande, kassör och en ledamot.
Många ordfranden har passerat sedan, men ingen har kunnat samla ihop folket
som Byström. I dagens läge är vi tillbaka till 1960talet, ingenting
händer, gemenskapen och samhörigheten är borta.