Jag var bara en liten skolflicka när kriget härjade som värst,
därför är mina minnen från den tiden ganska begränsade.
V isst hörde jag talas om en gubbe som hette Hitler, men riktigt hur mycket
makt han hade förstod jag inte förrän långt efteråt.
Hemma led vi ingen nöd. Men nu förstår jag att mamma kämpade
för att få matransonerna att räcka till. Pappa var en flitig
fiskare och jägare. Vi åt mycket fisk och ekorre, även älgkött
förekom. En dag kom han hem med kaniner som han köpt. Vi barn tyckte
att det var spännande, men att det var för att dryga ut köttransonerna
fattade man ej då. Min mor ägde en liten lanthandel. På kvällarna
satt vi omkring köksbordet och klistrade ransoneringskuponger. Hon sorterade
varje sort i en hög och vi ungar klistrade fast dem på en gummerad
karta. Dessa skulle skickas till firmorna när hon behövde fylla på
sina lager. Många gånger fick hon minska sina inköp när
inte kupongerna räckte till. Hon hjälpte många familjer med
mat kupongfritt och då förstår man att lagren blir mindre och
mindre. En del bönder gjorde sitt smör själv och bytte överskottet
mot andra varor. Jag minns vilken kölista det var på dessa smörklimpar.
Pappa var inkallad flera gånger, men hade tur, han blev aldrig borta så
länge. Pojkarna från granngårdarna var däremot borta och
deras mammor brukade berätta när de fått brev från sina
söner. De skrev aldrig var de var utan började alltid sina brev med
"I fält".
Mörkläggningen är också ett minne.
Alla fönster skulle täckas av nåt svart papper. Pappa åkte
cykel med avskärmat cykellyse och kontrollerade att alla mörklagt.
En familj hade inte följt ordern. När pappa påpekade detta blev
frun i huset arg och sa att så avsides som de bodde skulle inte Hitler
hitta dem.
Det talas om alla flyktingar, särskilt finska barn som kom till vårt
land. Till vår by kom en finsk familj som hette Kähäri. De hade
många barn och bodde i ett rum och kök. Det första dom gjorde
var att bygga en bastu, som flitigt användes t.ex. när frun födde
ett barn så gick hon dit med den lille ett par timmar efter födseln.
Den nyfödde fick sedan namnet Gustav Adolf som en hyllning till vårt
land och kung.
Det är svårt att 40 år efteråt få till en bild
av allt som hände under krigsåren, men detta är några
upplevelser som jag minns.
Skrivet av Ragnvi Ericsson
Tryckt i Beredskapsminnen - från fält och hemmafront av Studieförbundet
Vuxenskolan.