Råkade ut för våldsamma gräsbränder 1705 och 1711 på sitt nybygge. Första gången brannstörre delen av gården, och den andra gången härjades hela gården med hela årsväxten och "thet som swårast war" en femårig son innebrändes. Prästen skrev om honom att han därför drogs mycket med svårmodighet men "var tålig och gudfruktig, tröstande sig med Gud". Var eventuellt finne.DÖDSRUNA: Bonden Jacob Michelsson i Hörnsjö, varit gift 2:e. ggr. 1. Med framlidna hustrun Margeta Abramsdotter ifrån Gräsmyr med vilken han hade under sin (40) års sammanlevnad 14 barn, 4 söner och 10 döttrar. Sedan med änkan Brita Kielsdotter ifrån Ängersjö, som inga barn honom födde. 1705 hände honom den olyckan, att hans från öde hemman nyss uppbygda gård till sin botten ....brann op. 1711 hela gården med ....och maka, ... o hans son om 5 år gammal. Drogs därefter med svårmodighet. Var tålig..... .... och dödde av ålderdomsbräcklighet Dom. Palmarum. den 31 Mars, 88 år 8 v. gammal. (Källa: Kerstin Farm)
AGN1694,26/2,§20: Rannsakades över öde i Nordmaling nämnligen Hörnsjö 10 seland hela Anders Nilssons hemman ödelagt år 1675 för åboens förfall och änkans fattigdom och allt sedan legat öde intill år 1691 då det blev upptagit igen till bruks av Jakob Mikaelsson för ödesmålet skull är, i nya räntor där av uppburne eller kunnat uppbäras intill år 1693 inclu sive.
AGN1696,22/11,§21 Kyrkoherden i Nordmaling Hr. Pehr Arctedius besvärade sig över sina åhörare att de visa en stor treska i Kvicktiondens levererande, och som han inlade en lista på dem, så blev den igenom ransakad och var följande intet tillstäd es att sig förklara: bla Jakob Mikaelsson för 1696
AGN1712,24/2,§25: Samma dag beklagade sig Jacob Michelsson i Hörnsiö, Nordmalings Socken, högeligen över den stora olycka och skada som honom skett den 30 Augusti förlidet år 1711, ity att då han och allt hans folk voro ute på (jord) ar bete, har elden lös kommit, och när de det varse blivit tagit överhanden, så att i det då varande häftiga stormvädret omöjligen stod att släcka, utan hela Mangården tillika med Ladugården avbränd och i aska lagd, inläggande där på en värderingslista upprättat av Ländsman Per Svensson och Nämndemännen Anders Persson i Hummelholm, Per Persson i Bredwyk , Isak Jacobsson i Moo och Sven Jacobsson i Ledesiö, där de anse att Ladugården samt Tomten med Höslåtter förverkat, men annan hans egendom eller Lösören som han även tagit skada på, upptages intet, begärande mer hjälp och understöd för sin upprättelse som andra i häradet. Uppå tillfrågan huru elden löskommit, svarade Jacob Michelsson att som Skorstenen emot spjället varit litet varmt eller sprucken, som han har först varse blivit sedan gården var avbränd, så kan han intet annat förstå än att gnistor torde där igenom kommit, och sedan antänt väggen, vilket även föremälda Länds - och Nämndemän ansåg sant vara, jämväl att varken Jacob Michelsson eller någon av hans folk varit tillstädes då elden begynte, utan på Jords arbete, varföre Häradsrätten intet kunde finna att denna eldsvådan gjorts av någon (vanskötsel) utan våda. Alltså blev honom Jacob Michelsson likmätigt 35 och 36 Capitlen Byggninga Balken ll. samt Kungl. Majts nådiga Förordning av den 2 Nov. 1694 - 333 dr. Kmt. i Brandstods hjälp tilldömt.
AGN1752,9/3,§17: Såväl med Läns- och Nämdemäns, som Socknens äldstes i Nordmaling intygan, befant Tings Rätten, hurusom Jacob Mickelsson i Hörnsjö på dess å boende 1/3 del av Kronohemmanet därstädes, sedan han 2.ne resor igenom olyckelig brand mistat hus och all ägendom, jämväl därunder 2.ne barn, som i elden förbrunnit, råkat uti så fattigt och utblottat tillstånd, att han utan hjälp av tiggarestaven, ej förmår utbetala de honom påbördade udderöksmedel till ungefärl. 27 daler 14 öre Smt. I följe av vilka omständigheter, samt för bemälte Jacob Mickelsson dessutan berättades vara svag till sina sinnen, som med anförde honom åkomne olyckor tilltagit, Tings Rätten synes billigt vara, att han må ifrån den honom hitintills ålöpande udder öksavgift förskonas, vilket dock Höga Hr General Majoren och Landshövdingen i orten höggunstiga omdöme och prövande i ödmjukhet hemställt varder.
AGN1754,5/12,§20,lagfartsprotokoll: Uti skrift av den 28 november sistlidna hade hustru Brita Eliedotter (Hörnsjö?) förklarat sin yttersta vilja vara, att drängen Mickel Olofsson i Orrböle, som kommer att taga till äkta dess dotter Rachel Mickelsdotter, tillika med sist nämde hennes dotter efter farfadern Jacob Mickelssons död skola alldeles obehindrade få til lträda den tredjedel av hemmanet, som Jacob Michelsson i sin livstid bebott. Vilket på begäran i domboken intogs, med erinran, att anförde skrift inom sex månader efter Testatorns död inför domaren i Orten eller Härads Rätten uppvisa bör.
AGN1755,5/12,§15,lagfartsprotokoll: Förmedelst upprättad och behörigen bevittnad skrift under den 1. i denna månad försäkrar avlidne Pål Pålssons söner Johan och Mickel Pålssöner i Hörnsiö, att Jacob Mikelsson och dess hustru Brita Kiählsdotter skall opåtalt få nyttja tredjedelen av deras bemälte faders hemman i Hörnsiö i deras övrige livstid, ävensom hitintills skett, men efter bägges deras död faller samma tredjedel åter till hemmanet igen, att av bem:te Johan och Mikel Pålssöner okvalt av alla nyttjas och besittas, vilket till säkerhet protokollerades.
AGN1759,10/12,§24: Framvistes den Testamentariska författning, som Jacob Mickelsson och dess hustru Brita Kielsdotter i Hörnsiö den 15 September 1739 sinemellan låtit författa, och vilket i dennne Rätts dombok den 21 November förberörde år blivit intagit. Och emedan förbemälte Jacob Mickelsson nu berättas vara med döden avgången, så utställes ovanförmälte förordnande till Communication med den dödes närmaste arvingar, som inom Natt och År därefter äga frihet med sina påminnelser därvid inkomma.