"Hon var född i Ekorrsele och bodde där större delen av sitt liv. För cirka 15 år sedan flyttade hon till Vindeln. Hennes största fritidsintressen var handarbeten och vävning.
Hon efterlämnar ett stort tomrum på dagcentret där hon arbetat i många år." Dödsruna"När jag gick i skolan
När jag var sju år, 1938, började jag i skolan i Ekorrsele. Jag fick lära mig läsning och skrivning samt räkning.
Lärarinnan hette Hedvig Rehn. Sen gifte hon sig, då hette hon Hedvig Lundgren. Vi hade också slöjd. Då fick jag lära mig att sy på maskin. Jag sydde en haklapp och en slöjdpåse. Haklappen finns kvar som ett minne.
Efter ett år skickade fru Lundgren mig till Umeå, för jag hann inte följa med i skolan. Dessutom var jag inte så stark.
Där gick jag i en skola som hette Brogården. Mamma följde mig och vi åkte lastbil till Umeå för då fanns inga bussar. Föreståndarinnan Fru Dannborg tog emot oss. Första åren hade jag Karin Boström som lärare, sedan Olga Brännström, Hilma Förare och Märta Sundelin. Första tiden grät jag. Då längtade jag hem. Jag fick inte åka hem någon helg. Då det närmade sig jul var jag upp till Margareta Hansson, och frågade om jag fick fara hem till jul. Jag hade 10 mil till Ekorrsele. Hon tyckte det var för långt och för dyrt.
Jag tyckte vi hade roligt på Brogården till jul. Vi dansade kring granen och hade jullekar. Vi åt julbord med en massa av julgodis med gubbar, gummor och en gris som var hembakad. Vi fick skriva en önskelista var. Vi fick en stor påse var med 5 st julklappar av skolan, som Fru Hansson ordnat.
Vi hade klänningar av hemvävt tyg och förkläden och svarta yllestrumpor som var hemstickade. Innanför hade vi linne och byxor av lärft. På vintern hade vi korta flanellbyxor under klänningarna, livstycken av flanell eller bomullstyg. Aldrig fick vi ha våra egna kläder. Personalen tyckte att skolans kläder dög.
Förr i tiden var det inte vanligt med långbyxor, endast nån gång hade vi skidbyxor. På vintern hade vi hemsydda kappor, som Alice Gruffman hade sytt åt skolan.
Förr i tiden måste man fråga personalen för att få gå ut på stan och köpa godis. Det var inte så ofta. Stadsbarnen tittade på oss och på våra svart yllestrumpor. Dom sa: - Hej, Brogårdsungar och skrattade åt oss.
Förr i tiden var det examen vartannat år. De sista åren hade vi examen varje år. vi visade fram alla böcker och arbeten. Jag fick lära mig knyppla spetsar, sy korsstygn med blommor på blårutiga gardiner och allting skulle visas fram på examen.
Jag slutade skolan på Brogården våren 1946 och flyttade hem till Ekorrsele till mina föräldrar."
Skrivet av Mirjam Oskarsson
Publicerat i Röster från Vindeln nr. 4 1987-88